Rik, snål och pessimistisk.

Titeln är mig, beskrivet med tre ord. Orden kommer från en av mina bästa vänner, och nej jag är inte sur. Jag tycker det är helt underbart. Sen så är det mycket humor inblandat. Det stämmer ganska bra. Men det är inte det jag tycker är underbart. Jag skulle vilja vara optimist men någonstans på vägen så började jag gå lite åt det motsatta hållet. Snål tycker jag nog inte själv att jag är, i alla fall inte längre. Jag unnar mig saker, kanske lite för mycket som jag inte behöver men jag tycker det är skönt att veta att kontot är långt ifrån tomt. Jag har inte fått något gratis utan jag har jobbat ihop varenda krona. Rik är väl kanske att överdriva, men det beror ju på vad man jämför med men man måste ju lägga en liten grund för framtiden.

Jag var alltså i Sthlm i helgen och hade en toppenhelg. Fredagen spenderades på café Bellman där Agnes jobbar. På lördagen var det fest och på söndagen bakishäng. Och jag bara älskar att hänga med mina vänner en sådan där dag. Även om man mår dåligt så kan man laga mat, och ligga i en hög och skratta.

Nu är det måndag, och veckan är igång. Jag väntar mest på att det ska bli fredag.

Illa, illa.

Jag mår lite illa. Kände mig så fruktansvärt trött och frusen för en stund sen men har fått upp lite värme och energi. Jag satt förut och tänkte att jag skulle köpa biljetter till Håkan Hellström åt mig och Rune. Han spelar ju här i Uppsala nästa söndag, då Rune är här. Biljetterna kosta 795 kr. Det är sjukt! Han spelar ju i Oslo dagen före. Biljetterna till den konserten kostar 350 och det känns som ett mer normalt pris. Men nu ska vi ju vara här i Uppsala den helgen. Så det blir ingen Håkanspelning. Jag älskar hans spelningar men det är inte värt så mycket pengar.

Idag hade vi som jag nämnde potatis- och grönsakslaboration. Jag och min labbkompis Valentina fick koka potatis i olika saltkoncentrationer. Kanske inte så jätteintressant. Men vi lagade också Ratatouille. Det har jag aldrig gjort förut men det ska jag definitivt göra igen. Det känns som det enda jag gjort idag är ätit. Det är nog däför jag mår lite illa :(.

Spara pengar-månad?

Jag kan inte säga att det går sådär jättebra. Väntar på att få tillbaka mina 218 kr från SJ så har jag fått tillbaka lite mer än hälften av det jag shoppade för idag :)

Imorgon ska vi käka potatis och grönsaker i skolan. Det blir spännande. Sov gott allesammen!

Kostvetare.

Om jag ska fortsätta blogga ska jag ge den nytt liv. Jag ska ge min själv nytt liv också. Shit, nu blev jag ju pepp. Jag har vart på Friskis två dagar i sträck nu. Igår gymmade jag och idag var jag på Yoga. Imorn ska jag på Aerobic och på torsdag blir det nog vila. På fredag kanske lite gym?! Jag ska till Stockholm och hänga och festa med tjejerna i helgen och det ser jag verkligen fram emot.

Idag hade jag och Helena våran redovisning om potatismos i skolan och nu på kvällen har jag nästan skrivit klart vår rapport om ett test vi har gjort på saft i skolan. Yes det är sånt vi gör på kostvetarutbildningen. På bilderna ovan ser ni vad vi gör och hur vi ser ut när vi är i skolan. Bilderna är från nollningen i höstas.

En helt vanlig fredag i Fetsund.

Haha jag dör! Det här är de enda bilderna jag har på mig och Rune. Normalt par?

nånting som blev till grubbel.

Kan inte riktigt bestämma om jag bara ska låta bloggen dö ut, jag tror ändå inte att det är någon som läser. Känner inte att jag behöver skriva för min egen skull heller. Livet är ganska händelselöst. Jag har knappt tagit bilder med min kamera sen i somras och jag minns inte ens när jag laddade batteriet på den sist. Jag saknar min älskling men jag tror inte att mina känslor bara handlar om detta. Jag grubblar mycket. Jag känner mig ensam och ganska orkeslös. Energin går åt till alla tankar som snurrar. Då och då händer något som får mitt humör att gå upp men det stannar inte där uppe utan sen sitter jag och grubblar igen. Och hur skulle någon människa kunna förstå mina tankar när jag inte ens förstår dom själv.

Jag saknar Norge men när jag var där var det inte tillräckligt bra. Jag saknar mina nära vänner men vi pratar alltför sällan och alla har liksom nya liv. Jag kan inte riktigt slå mig ner och bristen på självtillit gör att jag inte riktigt vågar låta folk lära känna mig. Och så ibland så kan jag börja prata alldeles för mycket om mig själv, meningslösa saker som ingen bryr sig om.

Jag vill inte tillbaka i tiden utan jag vill framåt men hur långt fram vet jag inte. Hoppet tror jag ändå alltid kommer finnas där fast den tidpunkt när jag kommer känna att allting klaffar, att jag är nöjd med hela min tillvaro känns väääldigt avlägsen. Har jag nånsin vart där? Eller hör det verkligen så mycket till min personlighet att hitta fel, att ha någonting att klaga på.

Nu blir bara grubblet till oförståbara meningar och det var inte alls meningen. Tänkte egentligen skriva om vad jag gjort den senaste tiden men det kan jag sammanfatta kort här på slutet:

Jag har flyttat in i ett studentrum. Jag åkt tåg och buss i alldeles för många timmar fram och tillbaka till Norge och jag har skrivit en tenta... så. Nu ska jag rycka upp mig. Börjar med att lägga mig under täcket för en skön natts sömn. God natt folkens.