En supemegatråkig dag hittils.

Ja. Då har jag vart här en vecka och tre dagar. Idag kanske kanske blir den första utekvällen i Uppsala den här gången. Vi får se. Sen sist har det hänt en del:

Jag har blivit 22. Den slappaste födelsedagen ever. Desto mer firande dagen före. Dessutom hade min bror tagit sig till Stockholm, för att fira mig. Mycket roligt. Det var alltså jag, Johan, Robine, Agnes, Bella och Isac som partade, först hemma hos Agnes där vi lekte "Gissa vem", leken där man har en lapp med ett namn i pannan och ska fråga sig fram och försöka komma på vem man är. Jag var väl inte bäst av alla på den leken men jag lyckades till slut komma fram till både Hitler och Chuck Bass. Vi drog sen vidare till "Under bron", en klubb på Söder där jag fick både födelsedagssång och drinkar. Festen avslutades med fiskburgare i Robines lägenhet. På söndagen låg vi mest och slappade och kollade på film men framåt kvällen åkte jag hem till morbror där jag fick både mat och tårta. Jag anlände sen till Uppsala ganska sent på kvällen och då öppnade jag mina sista födelsedagspresenter. Fick Twilight-filmerna. Så nu kan jag se på film. Det gillar jag.

Idag har jag supermegatråkigt.

Sten i skorna och magont.

Andra skoldagen är avklarad. Vi började så smått igår med introduktion och så var jag med på lite nollning av de nya dietisterna. Idag har vi haft tre timmars föreläsning om livsmedelshygien och så en dataövning på det. Just nu har jag precis hittat en vetenskaplig artikel om salmonella som ska användas till den första inlämningsuppgiften. Så nu känns allt okej och det nya sociala livet går bra än så länge. Imorn är jag ledig så då tänkte jag att jag skulle följa med Jenna och träna. Det blir nog Friskis och Svettis ändå. Det är så nära från därifrån jag bor. På torsdag hoppas jag på att återuppta partylivet litegrann för en kväll på Stocken och till helgen blir det någon form av födelsedagsfirande i Stockholm.

Välkommen hit, välkommen hem.

Så var jag här igen, för att återuppta studierna. Det börjar redan imorn bitti, och jag har knappt hunnit sätta mig ner och slappna av. Det känns tumult att plötsligt kasta sig in i det här livet igen. Från att komma från ett liv där jag började känns stabilitet och trygghet både i arbets- och kärlekslivet. På dagarna fick jag massa kärlek från barnen och på kvällen från annat håll.

Det var faktist tufft att vinka hejdå till alla små sötnosar. Man kommer dem så nära. Fast ingenting mot det andra farvälet som kom senare. Det känns lite bättre nu när jag är på plats än vad det har gjort de senaste dagarna som vi vetat var de sista vi spenderade tillsammans på länge. Fast snart är det sommar! Ute droppar snön. Men först ska jag bara klara av ännu en kurs på kostvetarprogrammet. Det är lite ensamt att komma hit när Petra är i Thailand. Men imorn träffar jag klassisarna igen. Jag hoppas bara att jag känner mig välkommen där.