Igår var en sådan där dag. När jag bara kände mig ensam och fulast i världen. Därför kändes allt extra mycket. Speciellt ensamheten. Det är nog det jag mest saknar med ett förhållande. Då känner man sig aldrig ensam eftersom man har den där speciella relationen med en annan människa.
Därför blev jag glad när Sofi hörde av sig och frågade om vi skulle åka in till de andra som ätit middag på bryggan. Så kvällen blev helt okej ändå. Halva gänget samlat.
Igår var det också två år sen min älskade mormor gick bort. Idag skulle hon fyllt 81 år. Ägnar henne en tanke.
Oj, var det igår. Det tänkte jag inte på. Då får jag skicka en tanke retroaktivt.
SvaraRaderaSes nästa vecka, förresten. (antar jag?)
det var fint att träffa dig - idag och igår! och kanske imorgon? ja ja JA. puss!
SvaraRadera