Lyckan varar, inte länge. Livet är orättvist. Men jag ska sluta klaga. Det är inga farliga saker som händer mig. Jag lever, och jag är inte dödligt sjukt. Det hjälper att tänka så. Och jag är nöjd med mitt tentapluggande. Jag är rädd för att säga det, ifall det skulle gå åt pipsvängen.
Nu ska jag börja ta hand om mig själv mer. Börja ställa krav också.
Och varför oroa sig över en tenta? man får alltid en andra chans. Och det finns så sjukt mycket viktigare saker här i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar